ABOUT GRANDMOTHER OLGA AND HER LAST WISHES

Grandmother Olga was always dressed with flair and elegance. When she and Folke, her fiancee, discussed their wedding plans in 1909, she wrote that she was contented to be married in ordinary travel clothes. Was it really necessary with a wedding dress, she wrote to Folke. Her mother and her future husband both persuaded her that a wedding dress was a must. 

Olga was actually very unassuming and no-nonsens as regards herself. 

In the papers I received when my mother passed away, there were several similar, undated  “My last wishes” documents and her words are interesting (I have chosen one she wrote, probably in her early seventies) 

They show a lot of her character:

“I’ve lived a long life and am thankful for that, God has been kind to me but there’s always an end to what ever begins. And this we must clearly see and I’m no longer afraid and I’ve made my up my mind and will make it quite plain: 

I will not have an old fashioned funeral, no flowing veils or sorrowful moans, no pall bearers, black and foreboding. No shiny high hats and flying tails. No wreathes of any kind. My coffin I want to be of unfinished pine made by a local man — no padding, no finery, no lining of any kind, just make up my bed as you’ve always done, two sheets, a pillow and a blanket of wool, my night gown, my bed jacket, my pink socks of wool.

The ceremony in the Saro church, only soft music, "Ave Maria", "Gymnopedies" and "Nearer My God to Thee". No wreaths from friends, no flowers, instead, ‘remember Särö Red Cross’.

My life may be long, it may be short, but when the time comes I’ll look and I’ll search for the God I’ve always known. He’s helped me through sorrow and worries untold. He’s shown the light through the darkest clouds. I’ll find him somewhere I’m sure.”

GOD JUL FRÅN SÄRÖ

Denna hälsning år 1977 kom på ett stort kort från Linnéa på Lysholmen till min syster Ann.
Det var året innan mormor Olga dog.
Det är ett kort av järnvägsstationen vid Särö Västerskog
Konstnär: Kjell Walter

1909 - 1949 -- OLGA OCH FOLKE FIRAR 40 ÅR TILLSAMMANS

1909-1949

OLGA OCH FOLKE

Sonen Billy gratulerar föräldrarna Olga och Folke till 40 lyckliga år tillsammans 

med en dikt på 50 verser

Plats: Mååtorp Fjärås

År 1949

BRÖLLOP PÅ LYSHOLMEN 1935

Olga och Folke har all anledning att vara nöjd denna dag i september 1935. Deras dotter Sonja gifter sig idag med Hans Lund. 
Han kommer från en "fin familj" som man sade då. Hans pappa Peter Andreas Lund bodde på det fina godset Lerchenborg i Danmark. Året innan gifte Olga och Folke bort den äldsta dottern till Sven Hansson, också han från en "fin familj".

Visserligen härskar den stora depressionen men Olga och Folke har klarat sig bra, de har råd att gifta bort sina döttrar i stil och de har renoverat Lysholmen några år innan, biljardrummet byggdes om och gjordes till ett stort vardagsrum i engelsk Tudorstil. Det gamla vardagsrummet blev en "salong".

Återigen används "Stengården" för bröllopet. Den byggdes året innan till dottern Anitas bröllop.

Det är mycket fina gäster från Danmark.
Intressant att se vilka som var bjudna från Särö.
Bilderna nedan är förstoringar.

Fem år senare…..

Alla har anledning att vara glada denna dag. De vet inget om det annalkande kriget (Andra Världskriget) fyra år senare.

Och ingen kunde ju ana att den unge brudgummen skulle dö redan 32 år gammal efter sviter i finsk-ryska kriget där han deltog som frivillig. Många andra svenskar hjälpte Finland på det sättet.

TIDIGT LYSHOLMEN 1918

Tidigt Lysholmen innan trappor och murar byggts.
Man anar den kala klippan som Lysholmen byggdes på.

Här ser man trapporna och murarna färdiga.
 I rät vinkel till matsalen går en mur av kullerstenar. Den skiljer köksingången från trädgården.
Stengården kommer att byggas här med denna mur som ena sidan, sexton år senare för att gifta bort Anita 1934, Sonja 1935 och Mary 1937.

Denn bilden måsta vara tagen efter 1934 då man ser att Stengården byggts till (vänster)

EN DANSK REPORTER PÅ BESÖK HOS OLGA OCH FOLKE PÅ LYSHOLMEN 1939

Olga dirigerar byggnationen av Stengården på Lysholmen.

En journalist från Danmark besökte Lysholmen 1939. Hans skrev bland annat om hur Stengården kom till, fast han kallar den en Vikinghall.
Olga och Folke skulle ha 140  bröllopsgäster till dottern Sonjas bröllop. Hon gifte sig med dansken Hans Lund. 
De ville absolut ha bröllopet hemma så de byggde till en Viking hall (blev senare Stengården). Det samlades ihop massor med kullerstenar och så satte murarna igång. Det hela verkar ha varit rätt improviserat enligt journalisten och det var det säkerligen.

Den var egentligen till dotterns Anitas bröllop som Stengården byggdes 1934. Sonja gifte sig också i Stengården, men först året senare. Men det var ju en dansk reporter som ville framhäva den danske brudgummen, godsägaren Hans Lund, son till hovjägarmästaren Peter Andreas Lund på  godset/slottet Lerchenborg i Danmark.

Folke serverar snaps så att bygget skall bli färdigt till dotterns bröllop.

De hade bara 6 veckor på sig att få det hela färdigt.

Reportern skriver att Folke tog honom på en tur runt Särö i sin stora röda Buick RoadMaster som förmodligen såg ut så här:

TAG ÅNGLOKET TILL SÄRÖ

När Olga och Folke byggde Lysholmen 1918 fanns redan järnvägen och passagerarna följde nog med stort intresse vad som reste sig på andra sidan viken. 

Lysholmen hade utsikt över banvallen på andra sidan viken.
När tåget lämnat Munkekullen och gick in i kurvan innan ankomsten till Särö Västerskog, visslade ångloket och man hörde och såg allt detta från Lysholmen

På andra sidan slingrade sig tåget fram längs strandkanten innan det kom fram till Särö Västerskog. Det var rätt trivsamt att se röken från tåget och höra ångloket frusta och visslingarna. Det var ju annars så tyst.
Här har tåget lämnat Särö Västerskog och stoppar vid första hållplatsen, Munkekullen fär att sedan stanna vid Släp station. Det var här de förmögna Säröborna steg på tåget  när de åkte in till arbetet. Folkes pappa Axel Jonsson åkte frekvent fram och tillbaka under sommarmånaderna. Men så hade han och de andra fina herrarna väldigt bekväma stolar…
De förmögna herrarna som1901 stiftat järnvägsaktiebolaget Göteborg-Särö var August Wijkander, C.A Kjellberg, August Carlsson, Em. Fischer, Axel Jonsson, H.L Ygberg A,O Wilson och Bertil Wijk.
De var alla garanterade sin egen läderfåtölj på tåget. 
Ingen annan vågade ta deras stolar.


Axel Jonsson kunde läsa tidningen i lugn i den egna läderfåtöljen.

Vad skönt att slippa ta ångbåten. Den hade pensionerats.
(Bilder från "Säröbanan" av Nils Rosengren, Erik Sundström och Bertil Thulin)

Den enda möjligheten att komma till Särö innan tågförbindelsen kom 1904, var med ångbåt. Nedan ser man ångbåten Tessin vid Särö Västerskog. Resan tog två timmar, mot tågets en timme och en kvart.

SYSTER IDA

"Syster Ida" hette Ida Samuelsson och kom från Smögen. Hon var den högt älskade barnsköterskan som tog hand om barnen på Lysholmen. Denna annonsen är nog från 1946-7. Då var Olga med dottern Mary i Florida. 

Syster Ida var med på en resa 1913 till Florida (Olga med barnen Anita 3 och Billy 2) så hon började nog hos familjen året innan.

Läs mer om Olga och Folke på Lysholmen i

OLGA & FOLKE: En bilderbok från en svunnen tid 1909-1978

IDA SAMUELSSON, the beloved nanny

KVINNORNA RUNT FOLKE

Läs mer om Olga och Folke på Lysholmen i

OLGA & FOLKE: En bilderbok från en svunnen tid 1909-1978

LYSHOLMEN HANDLAR NÄRA

Lysholmen som skymtas i bakgrunden låg egentligen rätt isolerat på sin halvö vid havet, men hade ändå nära till ett bageri BORGSTRÖMS BAGERI, det vita huset i förgrunden. Alla minns bageriets underbara barkis, vörtbröd och de skurna pepparkakorna med mandel. De hade en stor kundkrets speciellt om somrarna och levererade mycket gott till familjerna på Särö. Nedan en ung Torsten Atterbom med cykeln full av läckerheter, på väg till kunder på Särö 1956.

"Borgströms Bageri levererade bröd, bullar och kakor. Skotska tårta beställdes till finare middagar. Den fick beställas i god tid, men den fanns alltid i sortimentet för den händelse någon familj med skotskt påbrå efterfrågade den. Borgströms bakade även mycket omtyckta pepparkakor med mandel i och mazariner, gröna på utsidan och fyllda med choklad. "

(Från: Villa Fridhem, Särö - ”Winther-palatset”Av Maria Bergenstjerna Särö 2013)

Torsten Atterbom 1956

Här på Gamla Särövägen låg en gång i tiden BERNTSSONS SPECERIAFFÄR på den tiden man handlade över disk och mat kördes hem på ett helt annat sätt än det görs idag. Affären inkluderade även ett fint charkuteri (egentillverkad rökt medvurst var mycket omtyckt) så de kunde leverera det mesta. Idag finns här en annan verksamhet.

På den tiden var man lojal mot sin handlare och köpte allt där. Lysholmen med sitt stora hushåll, stora umgänge och mycket fester var naturligtvis en bra kund, speciellt på vintern då många av sommargästerna lämnat Särö för säsongen. Lysholmen fick en räkning en gång i månaden på det som man hämtat hem i butiken eller det som körts hem. 

Alla på Särö kände naturligtvis  de sympatiska och tjusiga ägarna Lasse, Anna och Maja. Maja som idag är 94 år, minns Olga med stor värme och jag vet att mormor Olga tyckte mycket om henne. Maja minns hur Olga som var rolig och slagfärdig och framförallt omtänksam mot alla, brukade stanna till med bilen och hur den tjusiga Olga alltid pudrade näsan innan hon steg ur bilen och in i affären. 

Lasse och Maja var oerhört serviceinriktade och när det var som mest att göra gick de upp klockan tre på morgonen för att förbereda allt som skulle köras ut till de krävande kunderna på Särö. Vid femtiden på morgonen kunde Linnea kokerskan på Lysholmen brukade dyka upp för att handla till frukosten eller vad det nu var hon behövde. Hon berättade gärna då vad som hände på Lysholmen

Linnéa,  brukade servera Earl Grey thé med sina underbara varma scones och jag minns speciellt denna ljusblå burk som kom från BERNDTSSONS SPECERIAFFÄR. Det var ett mycket exklusivt engelskt märke som affären tagit in för familjerna på Särö. 
På Lysholmens fanns det alltid riktigt smör (mums till sconsen) till skillnad från många andra hem där man fick nöja sig med margarin. Linnea tillagade havregrynsgröt med mjölk istället för vatten och lade i en stor klick smör. 

Läs mer om Olga och Folke på Lysholmen i
OLGA & FOLKE: En bilderbok från en svunnen tid 1909-1978

KAFFE PÅ MÅÅTORP CA 1963

Morfar Folke köpte Mååtorp 1948  och rustade upp sitt älskade jakttorp och naturpark. Tyvärr dog han redan 1961 och denna sommardag finner vi mormor Olga framför huset. Folke har varit död i två eller tre år. Hon har gäster.

Entreédörren står öppen denna sommardag. Byggnaden längst till vänster innehåller storstugan och gästrummet. I rak vinkel till storstugan finns den tillbyggnad som Folke byggde med sin egen uppfinning (Bosse-stenen). I tillbyggnaden fanns kök, två sovrum samt badrum och en källare. Byggnaden rakt fram är biljardrum och ateljé samt Linnéas sovrum.

Här sitter mormor Olga som denna dag är ungefär 73 å gammal och änka. Här sitter även dottern Gunilla och en av Olgas gamla väninnor. Linnea har burit ut kaffe till dem. Termoskannan står på en  bänk bredvid och på bordet finns kakor. De befinner sig här på Mååtorp, förmodligen för att Lysholmen på Särö är uthyrt över sommaren, kanske till Margareta Moseby, dotter till Ann-Ida Broström. Hon bodde i Italien och ville komma till Särö på sommaren.

Bakom kvinnorna finns ett stort "perspektivfönster", det var så de kallades på 50-talet när man tog bort spröjsade fönster som kändes gammaldags. Byggnaden bakom dem innehåller biljardrummet där biljardbordet kunde göras om till ett middagsbord för 30 personer.
Jag vet inte namnet på mormors väninna, men Olga bjöd hem gamla vänner och det fanns många "tanter" som kom på besök som bl.a hette Ingrid Keiller, Dagmar Ewert, Ester Atterbom, fröknarna Carlström, Evelyn Spence och mycket mer. Mormor hade ju Linnea och två hem, ett på Särö och ett på Mååtorp i Fjärås.

Dottern Gunilla med sin mamma. I bakgrunden (och bilden nedan) finns det gamla utedasset som inte användes men titta på dekorationerna på dörren. Det är platta armeringsjärn som Olga hittat på ett skrotupplag i Göteborg. De hade en intressant form och hon hade spikat upp dem på dörren, målat och "antikbehandlat" dem med linolja terpentin och brun umbra.  Olga hade även gjort små bord av dem att ha på loggian på Lysholmen, på Särö. En smed hade svetsat ihop dem till kuber och då såg de ut som kinesiska bord.

Notera de massiva stenarna av granit som låg på hela gården.
Olga och Linnea hade alltid fullt med krukor och byttor med pelargonier, petunior och hänglobelia  vilket gjorde det vackert runt huset, både på Mååtorp och Särö.

Dörren är öppen in till mormors atelje som ligger bredvid biljardrummet. I dörröppningen skymtas en kista som nog mormor skall, eller har dekorerat. Där finns även en spånkorg som nog redan är dekorerad.

Mamma Olga och dottern Gunilla ler glatt, de tänker säkert på den goda middagen som Linnéa kommer att laga till dem och servera vid det rustika bordet i storstugan. Just nu på eftermiddagen är Linnéa säkert ute i trädgården och arbetar.

Om man kikar riktig ordentligt in genom dörren kan man kanske skymta en frys (djupfrys kallades de). Morfar Folke var en av de första att skaffa en sådan och den hade ett lås och bara Linnea hade nyckeln till den.Runt hörnet (syns inte härifrån) står mormor Olgas Cadillac Cabriolet 1947 parkerad. Hon är den enda av damerna i huset som har körkort.

Om cirka fem år kommer Olga att sälja Mååtorp, hon är då 80 år och Linnéa nästan sjuttio, det räcker ju med Lysholmen på Särö...

Läs mer om Olga och Folke på Lysholmen i

OLGA & FOLKE: En bilderbok från en svunnen tid 1909-1978

MODIGA OLGA

Olga var modig på många sätt, som närhon kolliderade med Särötåget eller flög till Paris för att leta reda på sin son (amerikansk fallskärmssoldat) som skadats vid invasionen av Normandie.

Läs mer om Olga och Folke på Lysholmen i

OLGA & FOLKE: En bilderbok från en svunnen tid 1909-1978