ETT RIKTIGT FYND - MASSOR MED IS!!

Innan vi fick elektriska kylskåp fanns det andra lösningar med is-skåp. Isen fick hämtas i havet, från en sjö eller bäck (som beskrivs ovan) under vintern. Isblocken förvarades i speciella hus med massor av isolerande sågspån som gjorde att isen höll ett helt år. Man hade då is under vår, sommar och höst till nästa vinter när man fyllde på förrådet. 

På Lysholmen fanns ett sådant ishus. När de elektriska kylskåpen kom byggdes ishuset om till en sommarstuga för min moster Mary.

TYPISKT FÖR OMTÄNKSAMMA MORMOR OLGA

När jag fyllde nitton år fick jag detta kortet tillsammans med en present av mormor. Jag sparade det för det var så typiskt för mormor.

Mormor Olga ville att alla i släkten skulle må bra, tycka om varandra och umgås och att umgänget skulle vara harmoniskt. När hon gratulerar mig passar hon på att flika in: "Be good to your dear mother and love her". 

Hon kanske anade att min mamma hade det tufft just då och behövde en extra dos kärlek. Jag förmodar att det var något sådant eftersom mamma och jag alltid kom bra överens.

OLGA & FOLKE GIFTE SIG I DENNA KYRKAN I PARIS 1909

Sidan 14-15 i OLGA & FOLKE: En bilderbok från en svunnen tid.

Många har frågat vilken kyrka Olga och Folke gifte sig i när de gifte sig den 18 oktober 1909.

Som tur är finns Wikipedia som kan visa bilder på kyrkan Saint Honoré d'Eylau på place Victor Hugo. Det var en relativt liten katolsk kyrka som passade för paret som hade ett litet intimt bröllop. Läs om förberedelserna, alla breven som de nyförälskade skrev till varandra, den franska byråkration m.m  i MY DARLING OLGA: Folke Jonsson letters 1909-1961

LEKSTUGAN PÅ LYSHOLMEN 1946

Lekstugan på Lysholmen var byggd för Olga och Folkes nio barn där de och barnsköterskan tillbringade många soliga dagar med barnen och deras släkt och vänner. Lekstugan och omgivningen var plan mark och inte så nära farliga trappor och murar på Lysholmens framsida. Längst bort till vänster skymtar man stationshuset.

Lekstugan var var ganska stor med en tillbyggnad på baksidan. Den var rustik och hade ett litet kök och en mysig öppen spis så den kunde mycket väl användas som bostad om man var villig att bo lite primitivt (och gratis) som mina föräldrar gjorde med sitt första barn Ann, 1946. Släkt och vänner kom på besök.

Gunilla (med make Arne) gästas av sin bror Billy med fru Brita och barn (nedan).

Bakom lekstugan fanns en beteshage.
Senare växte här upp mycket höga björkar.

Bra att ha  ettåriga Ann i säkert förvar. 

Framför lekstugan  fanns en liten välvd bro över en av de tre dammar som omgav Lekstugan. De kanske inte var där när Olga och Folkes barn var små.

Som syns på fotografiet nedan var den lilla bron stark nog att hålla sex festklädda vuxna personer. De är förmodligen på väg till middag på Lysholmen.

Efter de gått över bron går de på en grusad gång kantad med björkar innan de kommer till stentrappan som leder upp till vändplanen (parkeringsplatsen). Därefter är det en del trappor innan de kommer in på Lysholmens inbyggda gård. Därefter väntar Linneas goda mat.

När man är ung bor man gärna lite primitivt om man kan gå rakt ned till havet och bada. Eller ta båten ut till en ö (som på dessa foton). 
Här badar familjerna Högman, Laurenius och Södergren. 

På femtio och sextiotalet var det många unga par som hyrde lekstugan, eller grindstugan. De stod i kö för ett billigt första boende på Särö (med bad och båtplats). Idag bor många av dem i flotta villor på Särö.

MORMOR ANITA PÅ LYSHOLMEN

Min mormors mamma hette Anita Ball och var släkt med president Georg Washingtons mamma. Hon bodde hos Olga och Folke på Lysholmen under längre perioder. Här fanns ju så många barnbarn också!
Hon var ganska allvarligt lagd och läste mycket. Min mamma och hennes åtta syskon pratade gärna med sin mormor och de gick oftast därifrån med en slant i handen. 
Folke tyckte mycket om sin svärmor Anita (hon hade stöttat Olga Och Folke så de kunde gifta sig) och han skrev till Olga som var med sin mamma på resa i Frankrike att Anita var välkommen att bo hos dem och att han designat en  privat flygel för sin svärmor. Den skulle ligga på berget bakom köket och ha en anslutning via andra våningens vid badrummet/borstrummet. Men tyvärr blev Anita Ball sjuk och det gick aldrig att genomföra.

När mormor dog, fick jag två jättestora handgjorda böcker med urklipp som hennes mamma Anita Ball hade tillverkat.

Böckerna är täckta med ett svart tyg och uppenbarligen handtillverkade.

Det svarta omslaget är sytt fast på insidan med svart tråd..

Denna bok kom till under första världskriget och här ser vi kvinnor som tagit männens arbete på en farm in Missouri, USA.

Det var väldigt ont om mat som ju ransonerades och då var det vanligt att folk skaffade sig höns.

Min morfar sköt fiskmåsar och lade dem i mjölk för att ta bort fisksmaken -- de serverades sedan som kyckling.

Här kan man lära sig en ny dans.

Hur man bygger intressanta garage - något som en välbärgad dam kan vara intresserad av

Kriget håller igång industrin i Pittsburg.

En listig tjuv som har en tredje arm som stjäl!

Annons för silke-strumpor -- långt innan nylonstrumporna.

Sentimental hemmascen.

Lite mode.

Något som hon gillat.
Hon klistrade in nya  urklipp ovanpå gamla.

Dåtidens skivartister. (Stenkakor)

Maskerad-kostymer

Bomull används vid telefontillverkning säger denna annonsen.
Anita Ball var intresserad av allt möjligt och dessa urklipp är bara några få utvalda.

RÄDDAD!

Olga Jonsson
Kinesiskt motiv målat på baksidan av en glasskiva
.

En dag för väldigt många år sedan på Lysholmen låg denna tavla på tork i köket, förmodligen nära spisen. Olga var nog otålig att få den torr. Men hon skulle tänkt sig för. In klampade nämligen trädgårdsmästaren Adolf med en spann potatis som han satt rakt på tavlan som låg på tork nära den varma spisen.

Tavlan sprack och Olga tänkte kasta den, men tavlan blev räddad av Lasse Eriksson från Berntssons Speceriaffär som råkade vara där just då. Han tog hem den och lagade den. Så den finns bevarad till eftervärlden. Och det var bra gjort av honom. 
Olga målade kinesiskt lack och det finns en del möbler bevarade, men denna typ av målning på baksidan av en glasskiva -- det finns ingen sådan bevarad (förutom denna räddade tavla). Tack Lasse! Och tack Christina, hans dotter som skickade ett foto på tavlan som blev riktigt fin i hoplimmat skick.